Som oppositionsråd i kommunen är en del av mitt uppdrag att kritiskt granska det majoriteten håller på med. Så nu tänker jag passa på att vara riktigt kritisk. 2016 skrev jag en motion om att tillsätta en arbetsgrupp från skolan och socialtjänsten (och BUP) för att säkerställa samverkan och förebyggande arbete för eleverna i skolan. Jag fick inte bifall på grund av att man sa att man redan har en liten och en stor s.k. Soc-Hum-grupp. Dessa hade inte haft några sammankomster sedan flera år tillbaka och inte heller fanns några minnesanteckningar. Nu några år senare vässade jag pennan och ställde ett antal frågor till ordförandena i Socialnämnden och Utbildningsnämnden för att få svar på vad dessa grupper har åstadkommit i form av styrning av innehåll, initierade insatser, syfte med grupperna, förankring i politik och verksamhet, uppföljning och kostnader. Det tog ett halvår att få svar…
I kort sade svaren att dessa grupper har existerat i 13 år och anledningen till dess uppkomst var att revisionen i en granskning 2007 föreslog en sådan typ av samverkan. Man skriver att utgångspunkten för sammankomsterna är nämndernas mål och kompetensförsörjning. Man nämner några insatser som initierats bl.a. Active Parenting, Soc deltar i Elevhälsoteamet och Machofabriken, fast jag vet t.ex. att Fält- och stödteamet själva har tagit egna initiativ till några av dessa insatser. Man kan inte påvisa något resultat och man anser att det är svårt att följa upp och utvärdera, varför man inte har något konkret där heller. Man svarar inte på frågan vad kostnaderna för detta är. På min fråga om det fanns upprättat rutindokument för hur denna samverkans ska se ut, så hänvisar man till bl.a. Regionens överenskommelse om samordning, men dessa dokument påbjuder bara att samverkan bör ske, inte HUR samverkan ska ske. I övrigt hänvisar man till den lagstyrda rutin som åligger alla pedagoger att orosanmäla till Socialtjänsten om man befarar att ett barn far illa.
Så alltså… Man kan inte påvisa något särskilt konkret av 13 års arbete i dessa grupper. Det kan hända att Soc har en spelpjäs i skolan, men vad blir resultatet? Nu vet jag också att “mjuka värden” kan vara svåra att mäta, men det kan ju räcka med att t.ex. elevers närvaro och resultat har ökat samt att kränkningar har minskat, kopplat till dessa insatser. Det är omöjligt att säkerställa kvalitet om man inte har en struktur och rutin för den, följer upp och utvärderar den. Annars blir det ett lotteri huruvida man lyckas bättre eller sämre och man har heller ingen aning om varför. Så här får majoriteten en rejäl sågning!
Jamen då kan jag göra det bättre själv då, istället för att gnälla, kan man ju tycka. Och nog har jag idéer. Om man nu vill ha dessa konstellationer måste nummer ett vara en röd tråd i innehållet av dessa träffar. Man måste dokumentera och det ska förankras i verksamhet och politik. Fokus ska så klart ligga på mål och färska uppdateringar om nuläget och utmaningar. Det borde framkomma konkreta idéer och förslag som sedan förankras i respektive nämnd. Det viktiga är att det blir “verkstad” och att man kan se ett resultat som pekar åt rätt håll, annars är det meningslöst. Vad beträffar att upprätta en rutin för hur samverkan ska ske har man inte förstått, trots att jag förklarat flera gånger. Den rutin för “orosanmälan” som finns i dag är som sagt lagstyrd och har inget som helst att göra med ett förebyggande arbete. En orosanmälan är ju en akutåtgärd! Jag menar snarare att en rutin för samverkan i förebyggande syfte borde finnas. Vissa pedagoger är redan nu är bra på att samverka, medan andra inte är det alls och det ska inte finnas godtyckligheter i om och hur.
Frågorna och svaren finns i sin helhet i KF:s protokoll under punkten ”korta frågor korta svar”
/Linda Mattsson, oppositionsråd och företrädare för Vår Framtids politiska utskott