Internationella kvinnodagen och jämställdhetspolitikens sex delmål
Igår var det Internationella kvinnodagen – en dag för att uppmärksamma och reflektera över de framsteg som gjorts inom jämställdhet, men också de utmaningar som fortfarande återstår. Trots att Sverige ofta beskrivs som ett av världens mest jämställda länder finns fortfarande tydliga skillnader mellan kvinnor och män i makt, ekonomi och inflytande. Jämställdhet är inte bara en fråga om rättvisa, utan en grundläggande förutsättning för ett starkt och hållbart samhälle.
Den svenska jämställdhetspolitiken bygger på sex delmål (källa: www.scb.se):
🔹 En jämn fördelning av makt och inflytande – Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och påverka beslut.
🔹 Ekonomisk jämställdhet – Kvinnor och män ska ha samma förutsättningar för ekonomisk självständighet genom hela livet.
🔹 Jämställd utbildning – Studieval och utbildningsmöjligheter ska vara fria från könsstereotyper.
🔹 En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet – Kvinnor och män ska ta lika stort ansvar för hem och familj.
🔹 Jämställd hälsa – Alla ska ha lika förutsättningar för god hälsa och vård på lika villkor.
🔹 Mäns våld mot kvinnor ska upphöra – Ingen ska behöva utsättas för våld eller kränkningar.
Jämställdhet i praktiken – eller bara fina ord?
En jämn fördelning av makt och inflytande är avgörande för demokratin. Kvinnor och män ska ha lika möjligheter att påverka samhällets utveckling. Men hur ser det ut i praktiken? I Ånge kommun är andelen kvinnor på ordförandeposter idag endast 16,7 % – en dramatisk minskning från tidigare mandatperioder, där siffrorna låg långt över riksgenomsnittet. Samtidigt domineras fullmäktigedebatterna av män från majoritetens sida, medan de kvinnor som talar sällan driver egna frågor eller tillför nya perspektiv. Istället används talarstolen främst för att utan vidare motivering bifalla kommunstyrelsens förslag.
”Varannan damernas” är en fin gest från partier som vill profilera sig med solidaritet, jämlikhet och rättvisa. Men så tråkigt att den solidaritet, jämlikhet och rättvisa man lyfter fram som sitt varumärke, sedan lyser med sin frånvaro i talarstolen. Där är det inte varannan damernas, inte heller var tredje eller fjärde. De få gånger kvinnor kliver upp i talarstolen är det sällan för att ställa frågor, ifrågasätta eller driva sina politiska hjärtefrågor. Istället är det tydligt att uppgiften många gånger är förutbestämd – att gå upp och yrka bifall till kommunstyrelsens förslag, oavsett hur diskussionen gått.
Vad är jämställdhet värd om den bara gäller valsedlar, men inte den faktiska politiken? Är jämställdhet något vi bara pratar om, eller något vi faktiskt vill uppnå?
Från ord till handling
Internationella kvinnodagen är en viktig påminnelse om att jämställdhet inte kan tas för given. Den måste försvaras och utvecklas – både nationellt och lokalt. Det räcker inte att tala om jämställdhet, den måste synas i praktiken. I Ånge visar siffrorna tydligt att det finns ett stort glapp mellan politiska löften och verklighet. Jämställdhet får inte stanna vid fina ord – den måste omsättas i handling.